Lackar mot jul

Nu håller vi som bäst på att slå in paket, rimma och lacka. Det är en rogivande syssla i kontrast till allt annat som man ränner runt och gör. Faktiskt är det otroligt mysigt att lyssna på Sågskäras julskiva, Apelgrå och samtidigt slå in paket. Vi har för det mesta gjort de flesta av våra paket. Alma har kokat tvål, jag har skördat lavendel, Laif har kokat svarta vinbärs sylt mm Det är roligt att göra sina julklappar själv.
Det jag är mest nyfiken på nu är om det blir något ridhus…vi kämpar på med sponsring. Tänk att det ska vara så svårt att lyfta en lur och fråga om de fått ett brev och om de kan tänka sig att sponsra…Men antagligen är det rädslan att få ett nej, men det är faktiskt inte farligt alls. Det gör inte ens ont att få ett nej. Då är det lugnare att slå in paket. Roligare var det härom dagen när vi hade den ljuvliga Eiwor Kjellberg här som inspirerade oss att söka pengar från Leader. Det är många trådar som hänger i luften just nu. Vi får hoppas att vi får till alltihop. Det hade varit så roligt att kunna utveckla verksamheten och erbjuda alla små roliga shower. Tänk att få arrangera en festival hemma. Slippa vakter och annat krångel.
Jag har alltid velat bo på en levande landsbygd. Vi har så otroligt trevliga grannar <3

Konserter

Idag hemkommen efter ytterligare en succé med Skånska spektakel. Det finns inget underbarare än att arbeta med dessa ljuvliga, härliga, ljuvliga, spralliga, glada barn som man kan skoja, busa, skratta, puscha så att de utför stordåd och överträffar sig själva så till slut står man där alldeles handfallen över deras talanger och undrar hur mycket som beror på ens egen insats eller allas tillsammans. Givetvis en kombination men tänk ändå så kul det är när barnen vågar och gör otroligt bra ifrån sig! Det är även en fröjd att spela med Ale Carr! Både Laif och jag njuter kopiöst varje gång vi får den stora äran!

Författare

Jag har alltid tänkt att jag ska skriva en bok, av någon underlig anledning så står det i mitt huvud att så fort jag får tid så ska jag skriva mig en bok eller två eller några fler. Jag måste bara ha lite uppslag och lite tid. Jag befarar dock att det där med tiden blir svårt då jag hela tiden har en viss ovana att fylla den med en massa saker som kanske inte är så konstruktiva vad gäller att hinna skriva en bok. Å andra sidan så kanske det inte är meningen att jag ska skriva min bok nu, fast då kom jag på att vad är det jag gör nu om inte publicerar små tankar om livet och andra små nöjen och funderingar som uppstår i mitt huvud till allmänhetens nöje eller irritation. Det känns inte särskilt troligt att jag kommer att bli den mest berömda författaren men å andra sidan så har jag nog aldrig haft den strävan. Min största strävan i livet är endast en. Att bara vara glad och lycklig. Jag söker och strävar efter att finna det roliga i det mesta jag gör. Det finns bara ett hinder och det är när jag är trött. Det blir jag tyvärr lätt emedan det är mycket att göra och jag ibland gör mer än jag borde med det lilla som finns att göra eftersom ordet bekymra tar mer tid och kraft än själva utförandet av allt som borde göras. I min världsbild så försätter jag mig dock i en annan dimension när jag skriver en bok och denna boken ska handla om den värld som jag vill leva i. Den världen är dock oändligt stor då den heter fantasins värld men å andra sidan så handlar det om min fantasi så då är det bara att ta det som dyker upp i hjärnan och sätta det på pränt, så det kan ju inte vara så svårt. Då är det nog svårare att få det publicerat fast å andra sidan kan man göra det själv också, det räcker ju med en julklapps bok i unikt enskild upplaga. Mina favoritböcker finns ändå på barn och ungdomshyllorna på biblan. Nåja nu tyar jag ente skriva mer så idag bidde det ingen längre roman.

Huckle eller sjal eller hatt eller mössa eller keps

Vi jobbar i skolorna, vilket gör att vi får se många huvudbonader, den vanligaste är kepsen, vilken man kan bära åt alla håll och ledder. Den kan också ha olika lång skärm samt alla möjliga färger och ibland lite olika slags material och givetvis mängder med sydda, tryckta, plisserade bilder/tecken/texter. Mössa finns också som gärna ska vara så lång att man kan dra ner den ända till näsan…Mindre vanligt är hatt eller huckle men vi brukar säga att vi har levande historia sk Lajv…fast ändå inte förstås,  för riktigt Lajv ska vara i helt rätt miljö och inte i en gymanstiksal eller annan samlingssal/fritidslokal som vi får hålla till godo med…Vi lade märke till sist att när jag berättade om sjalett/huckle så visste inte 12-åringarna vad det var. Det förbryllade mig lite men å andra sidan så har de inga större problem att komma ihåg att de faktiskt har en liiiten aning om det när man säger påskakärring…Det är förstås helt frivilligt att klä ut sig, men roligt om de gör det…Hatt var otroligt vanligt i början på förra seklet, ska bli spännande om det får ett uppsving igen…I vår folkmusikkretsar så finns det ju en och annan som går omkring i hatt…(jag bla ) eftersom de skyddar så otroligt bra mot solens kraftiga strålar i detta varma land. (på sommaren) Vi har också en och annan elev som fullständigt draperar sig i bruna/svarta, tyglager och täcker allt som överhuvudtaget kan ses. Om man drar en parallell till Sverige hur det var förr…så fick tjejer överhuvudtaget inte visa benen…utan skulle ha oerhört långa kjolar…när vi berättar detta för dagens 12-åringar så tittar de på mig som om jag bara ”hittar på”. Jag kan tänka mig att det kommer att bli en liknande reaktioner när tjejerna slutar att drapera sig i så där mycket huvudbonad och man ska försöka historiskt beskriva hur man klädde sig….Kontentan är väl  att människan kan i princip klä sig hur som helst,  av vilken orsak som helst. Huvudsaken man mår bra och trivs är väl min filosofi.